Det dyker upp en känsla ibland, lite som en stark längtan. När man tänker sig in i en ny livssituation, känns allt som om det vore rätt, passande för just mig, men vid närmare eftertanke känns allt plötsligt så skrämmande.

   Det kan vara den enklaste förvandlingen i ditt liv eller den största förändringen som någonsin skett, men den konstiga känslan finns alltid där.

   Är man en riktig inrutad varelse som går efter dagens schema utan att avvika? Kanske. Kanske inte.

   Ser inte mig själv som den som tvekar att kasta mig in i någonting nytt, ändå smyger sig de olustiga känslorna på ibland, vid de mest simpla och naturliga tillfällen verkar det som.

   Kanske det är ett tecken på att man inte är riktigt mogen för den nya situatonen, att en dag faller alla bitar på plats och allt bara känns rätt. Eller? Tänk om den dagen aldrig kommer?

                                          "-Det tar vi en macka på!"

Kollade genom ett par slumpmässigt utvalda bloggar och konstaterade att shit vad folk skriver! Jag bara undrar, är inte folk rädda för att lämna ut hela sitt privatliv till främmande människor?! Jag skulle iaf. inte vilja att alla kunde läsa om vad jag gjort alla dygnets timmar. Det är aningen skrämmande...

   Kanske är jag nojjig, kanske är jag klok men jag tänker iaf inte lämna ut mitt namn till omvärlden. Jag förstår intresset med att övervaka en "riktig" människa med bilder och så, inte värst kul att läsa en blogg om en anonym person. Kanske?

   By the way har jag inte den blekaste varför jag startade en blogg, kanske ett litet moment för att få mina arbetsnätter att glida iväg. :)

   Hoppas på att kreativiteten flödar och ger dig en intressant läsning framöver! :)